Info om Sångsnickeri

Vem? Kaj Harju
Vad? Håller sångsnickeri för barn i förskolan och eftis.
Varför? För att öka barnens musikaliska och språkliga kreativitet, men också för att öva på samarbete och fantasianvändning.
Bakgrund: I sitt bagage har han en barnträdgårdslärarutbildning och 15 års erfarenhet av arbete med musik och barn.
Nyckelord: musik, gitarr, maracas, melodica, sång, rim, rytm, sångtext, instrumentbygge, lek.

Vill du ansöka om Kultur på eftis-bidrag?

Gå in på www.kulturfonden.fi

Läs också om hur Kyrkbackens skola i Nagu gjorde egna filmer med hjälp av Kultur på eftispengar och Rasmus Sumelius

Kultur på eftis - Att snickra med örat och rösten

Malms skolas eftis i Pargas den 11.4 och 18.4 år 2012

Kaj Harju har med sig en gitarr och en tygkasse med instrument, skrivblock och annan typ av material när han ska ordna sångsnickeri för två grupper av eftisbarn i Malms skola i Pargas. När jag kommer in i klassrummet har han nyligen anlänt och ledaren för eftermiddagsverksamheten, Terese Grön, hälsar mig välkommen. Hon och Kaj har träffats förut och stämningen är ledig. I ett hörn i klassrummet ordnar Kaj kuddar och sittdynor framför soffan till en halvcirkel, så att alla kan sitta nära varandra. Han sitter själv på soffan med gitarren i sin famn och värmer upp lite innan barnen kommer in. Jag sätter mig vid ett bord bredvid med ett skrivblock och en kamera och småningom ringer skolklockorna och barnen börjar komma in en och en.

Rytm och rim

Den första gruppen på onsdag eftermiddag är från årskurs ett och två och den andra från årskurs ett till fyra, där det också finns barn i behov av stöd. En av de första pojkarna kommer rusande in och måste hämta andan för att kunna svara på Kajs hälsning. Alla hälsar bekant på Kaj och efter att de gått omkring lite sätter de sig på dynorna framför honom. Några pojkar suckar, eftersom de ska göra samma sak som de gjorde veckan innan. I den andra gruppen vägrar en pojke att delta. Men när alla är samlade och Kaj inleder med ett högt och tydligt ”HEJ!” riktas all uppmärksamhet till honom. Barnen får dela med sig av hur de mår och sedan tar Kaj fram ett äggformat instrument: ”Kommer någon ihåg vad det här heter?” Den som markerar får svara och när namnet är utrett går detta rytmägg, som låter som maracas, runt i ringen under en presentationsrunda. Barnen sjunger med och hälsar på varandra enligt reglerna för sången.

Efter presentationsrundan frågar Kaj barnen vad som behövs för att skapa musik. Efter några gissningar kommer barnen fram till att rytmer behövs och så får de klappa takten till några enkla rytmer. Efter det tar Kaj fram en ficka med lappar i, på vilka han skrivit olika ord. Barnen övar sig att rimma genom att plocka ut varsin lapp och försöka komma på ord som rimmar på lappens ord.

Efter detta hålls en kort paus där den första gruppen får dansa till Kajs musik och när han slutar spela ska de frysa till och vara stilla som statyer och den andra gruppen sjunger Huvud, axlar, knän och tår. Efter några minuter fortsätter de sedan med att skapa en sång från början till slut. Först får de höra vilka sånger de eller andra bekanta grupper tidigare har skrivit, sedan börjar de med att tänka på varsitt ord som Kaj skriver ner (vilket syns på bilden till vänster). Av dessa ord formulerar de meningar, så att allas ord ryms med i sången. När de har fått någon form av berättelse till stånd hittar Kaj på en melodi som de kan förkasta eller godkänna och så sjunger de sin sång tillsammans. När timmen börjar lida mot sitt slut säger barnen i den första gruppen hejdå och rusar ut lika fort som de rusade in. I den andra gruppen spelar Kaj olika barnvisor på en melodica. Den som kan gissa vilken sång han spelar får gå hem och barnen försvinner därför en och en.

Sugrörssaxofoner

Istället för att skriva en sång skapar barnen onsdagen den 18.4 sugrörssaxofoner. För att laga dem krävs endast ett strykjärn och några saxar och sugrör. På bilden till vänster syns hur koncentrerat barnen följer med skapelseprocessen. Kaj sköter till största delen om strykandet, förutom i de fall där barnen själva vill prova. Han hjälper också med klippning när det behövs. Varje gång en sugrörssaxofon blir färdig uppstår ett spänningsmoment inför instrumentets funktion. Barnen blir tysta och tittar på den som nyligen skapat sitt instrument tills den får något ljud ur sin sugrörssaxofon. De flesta barnen tycker att ljudet är roligt och efterhand som de lagar sina instrument spelar de i kör. Till slut spelar de tillsammans med Kaj, vilket syns på den sista bilden. En del tvingas dock redan efter några minuter att ta till öronskydd. Men de har svårt att avstå från att spela i korridoren och går glatt hem med sina nya kreationer.

Även om en pojke vägrar att delta sitter han med i ett hörn och lyssnar på de andra. Han gör till och med ett eget instrument till sist. Deltagandet är alltså frivilligt men aktiviteten engagerar också sådana vars inställning till en början inte är positiv. Dessutom anpassar Kaj innehållet enligt barnens önskemål och behov, om de exempelvis inte är bra på att rimma läggs lite mera tid på det än på annat. Barnen lär sig på så sätt mycket mer än musikaliska termer och rytmer.
Terese berättar att personalen har varit mycket nöjd med hur Kaj har hanterat grupperna. Hon lägger själv stor vikt vid frivilligt deltagande, men kan konstatera att detta är något som alla åtminstone till en viss del engageras i.

Text och bild
Nicole Mattsson, Magister i humanistiska vetenskaper