Kultur på eftis
- Äventyr och minnesvärda upplevelser i filmens värld

Kyrkbackens skolas eftis i Nagu, den 1 december 2011

Jag kommer gående med kulturaktören Rasmus Sumelius från busshållplatsen i Nagu till eftisgården där barnen är på rast: de gungar, jagar varandra, leker i en liten koja och tittar på oss. De känner genast igen Rasmus och vi får ett varmt välkomnande av verksamhetsledaren Lisbet Karlsson. Hon ropar åt barnen att de ska komma in. Efter endast en upprepning lyder de och springer ivrigt in. Alla samlas i ett rum för att börja dagen med att se vad de har åstadkommit.

Två barngrupper i Kyrkbackens skolas eftis i Nagu har fått göra kortfilm tillsammans med Rasmus. Den ena gruppen består av nio barn i årskurs ett till två och den andra gruppen består av nio barn i årskurs tre. Båda grupperna har utvecklat en berättelse som de visualiserat genom att skapa varsin film med Rasmus hjälp. I sessionerna går de först igenom händelserna, sedan funderar de på hur det skall filmas och till slut gör de själva filmningen. De har arbetat sammanlagt åtta timmar på fyra träffar. De får agera allt från manusförfattare, kameramän, regissörer och skådespelare till åskådare.
De yngre barnen gjorde en film om mystiska händelser i skogen och de äldre barnens berättelse handlade om en skola där eleverna är monster och häxor.

Du kan se eftisbarnens kortfilmer på Rasmus webbplats: www.drama.sumelius.dk

Berättelserna utvecklades i etapper genom brainstorming och samarbete. Barnen och Rasmus diskuterade sig under varje session fram till en lösning som är både spännande och möjlig att göra på film med enkla medel. Samtidigt som barnen fritt har fått använda sin fantasi har de också fått en idé om hur de ska begränsa sig för att kunna göra fantasierna till verklighet.

Barnen har lärt sig att själva hantera kameran
(vilket syns här till höger på fotografiet, taget av Lisbet Karlsson)
och med Rasmus som rådgivare har de filmat det som händer. Rasmus har sedan lagt till visuella effekter som understryker det som barnen vill få fram. Ljud och musik har de också kommit överens om. I Kyrkbackens skolas eftis är reaktionerna på filmen positiva. Barnen skrattar åt ljuden och tittar koncentrerat på datorskärmen när Rasmus visar filmen. De visuella effekterna är så imponerande att barnen utbrister: ”VAU”, exempelvis när lucia kommer till skogen och utger ett så starkt sken att odjuren i skogen dör av det. Efter genomgången av filmen planeras dagens tagning och när alla vet vad de skall göra hjälper de att bära ut utrustningen och kliver in i sina filmroller. Alla får en roll som de sköter efter att det magiska ordet ropas: TAGNING!

När båda filmerna är klara hålls en liten vernissage, där grupperna visar för varandra vad de gjort. Detta visningsevenemang har fungerat som en motiverande kraft i skapelsen av filmen. Ett av de äldre barnen förklarar för sin grupp att han vill att filmen skall vara bra, helst bättre än den andra gruppens, och gruppmedlemmarna instämmer. Också i den andra gruppen funderar barnen på hur de äldre kommer att reagera och en flicka tror att: ”De kommer att skratta åt oss”. Men det viktigaste är att alla har fått medverka på något plan, att det har varit roligt och samtidigt lärorikt.

Lisbet Karlsson tycker att det var roligt att jobba med Rasmus, eftersom ”han har så bra hand med barnen och vi [Lisbet, Rasmus och barnen] kunde skoja och ha roligt alla tillsammans.” Dessutom är det inte bara barnen som får nya lärdomar: också Lisbet lärde sig något nytt. Hon uppskattar det stöd hon fick av en annan vuxen i att introducera en främmande aktivitet för barnen. Hon konstaterar att filmning är något hon inte kunde ha gjort utan Rasmus hjälp. Att han också kan fungera som en manlig förebild är positivt enligt Lisbet, eftersom majoriteten av personalen är kvinnor. Sammanfattningsvis säger Lisbet att: ”jag tror faktiskt att de var de yngre barnens film som blev favoritfilmen, men båda filmerna var lyckade och barnen var väldigt nöjda. Jag rekommenderar det här till andra, [det är] ett bra sätt att göra något annat några eftermiddagar på eftis, dessutom nästan helt gratis, helt super! Tack för att vi har fått vara med.”

Text och bild om inte annat nämns:
Nicole Mattsson
Kandidat i humanistiska vetenskaper

Mer om Rasmus Sumelius filmverkstäder kan du läsa i hans broschyr eller på hans webbsida


Alla eftisar har möjlighet att ansöka om bidraget ”Kultur på eftis” från Svenska kulturfonden. Kultur på eftis ger en möjlighet att engagera kulturarbetare eller föreningsledare i eftisverksamheten. Eftiset kan antingen välja kulturarbetare i kulturfondens databas eller använda egna kontakter. Eftersom eftisutrymmena ofta är begränsade kan ett eftis alternativt använda bidraget till teater-, musei- eller konsertbesök, utställningar, filmvisningar eller motionsevenemang.
Läs mer och gör ansökan på
http://www.kulturfonden.fi/sv/ansokningar/fortlopande/kulturpaeftis/