Berättarverkstäder på eftisar i Åboland

Text och bild: Lena Långbacka

Det var en gång… Så börjar de flesta sagor. Det här känner barn oftast till. De vet också att sagorna slutar med ”Snipp, snapp, snut – och så var sagan slut” eller ”Och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Att berättelser och sagor är fängslande var klart och tydligt när Eelin Hoffström höll berättarverkstad på Malms skolas eftis i Pargas torsdagen den 24 april.


I Malms skolas eftis finns ca 15 barn. Att få besök är alltid lite spännande. Den här eftermiddagen är det Eelin Hoffström från Vänö som håller berättarverkstad. Hon börjar med att berätta sagan om fiskaren som träffade en magisk fisk – en flundra. Flundran kunde uppfylla alla önskningar man kunde tänka sig. Fiskaren var en förnöjsam man och tyckte att han hade allt han behövde, men hans fru var ständigt missnöjd med sin lott. Hon ville ha allt större hus och allt mera makt. Och fiskargubben var snäll och gick till flundran och önskade…
Barnen lyssnar uppmärksamt på den spännande berättelsen. När sagan är slut får de rita berättelsen i form av en serie. Var och en plockar fram olika detaljer ur berättelsen som de speciellt kommer ihåg för att senare kunna återberätta sagan.

Eelin har under våren besökt sju olika eftisar i Åboregionen – en lyckad satsning. Både hon och barnen verkar stortrivas under eftermiddagen i Malms skola. Det är knäpptyst när sagan berättas och barnen är mycket koncentrerade när de ritar. Eelin konstaterar att det är intressant att se hur teckningarna blir olika och hur barn tar fram olika detaljer. – Pojkar ritar ofta kanoner och riddare – även om de inte finns i sagan, är ett exempel hon nämner.


När barnen ritat färdigt får de som vill återberätta sagan. I början går det lite trögt, men småningom blir berättelsen allt mer detaljrik. Efter det här övergår man till att prata om olika sorters berättelser. Hur en saga börjar och slutar känner de flesta till och när Eelin frågar om barnen kan gåtor och vitsar får vi alla oss ett gott skratt – den ena gåtan och vitsen avlöser den andra… tills man börjar fundera på hur en berättelse förändras i en muntlig berättartradition. Trasiga telefonen får fungera som exempel på hur historier kan förändras. Också den leken medför många skratt.
Tiden går fort och snart är det dags att avsluta eftermiddagens verkstad. En eftermiddag som än en gång har bekräftat hur berättelser är fängslande och användbara i pedagogiskt arbete. Berättelser fångar uppmärksamheten - berättandet sker från hjärta till hjärta, här och nu. Ögonkontakten när man berättar är betydelsefull och det blir många magiska ögonblick under en berättelses gång.

 


Sydkustens landskapsförbund arrangerade berättarverkstäderna i Åboregionen med stöd från Centralkommissionen för konst/Barnkultur. Sju eftisar i Pargas, Åbo och Kimitoön nappade på Sydkustens erbjudande. Berättarverkstäderna ingår också som ett led i projektet Nordiska röster, där målet är att på olika sätt lyfta fram och stöda muntlig berättartradition.